Jakten vid Hjärtehall

Vårvindarna friska blåste i Rannäs den här lördagen. Hunden och jag fick hålla i öronen på vår skogsrunda. Grusvägen var nyskrapad och vi fick hoppa ner i diket för att släppa förbi traktorn med skrapan. Hemma igen planterade jag tre penséer, som jag inhandlade igår, i en kruka. När man kan köpa penséer, då är det vår.

Maken tog städpasset i missionskyrkan, Sen tog vi båda varsitt pass här hemma. Det var verkligen behövligt. Den senaste tiden har inte orken räckt till för städning bara lite småplock. Vi tog inte hela huset. Någon måtta får det vara på petigheten. I stället tog jag en inköpsrunda medan maken städade klart i köket. Vi lagade grönsakssoppa med kycklingbitar i. Den smakade precis som förr. Soppa är gott och en underskattad maträtt.

Framåt kvällningen upptäckte jag att det kommit två nya gömmor vid Nästasjön i Kärda. Maken sa att jag skulle åka på dem och ta med mig hunden. Han kanske ville bli av med oss en stund. Jag laddade ner koordinaterna i GPS:en och så åkte vi. Takko blev förstås glad över att få följa med för en gångs skull.

Vi parkerade vid badplatsen. Det fanns inga andra bilar där så chansen var stor att ingen hade hittat gömmorna. Vi hoppade över badandet den här gången. Jag hade inte fått med mig min baddräkt. Det blev ju lite bråttom iväg. Takko gillar inte att bada så han var lika glad för det.

Vi gav oss av längs stigen norrut. Den går på en rullstenssås väster om Nästasjön. Där är det torrt och fint att gå och säkert en populär promenadstig. Till vänster skymtade vi en skogstjärn eller om det var en göl. Det är inte lätt att skilja på dessa begrepp i skymningstider. För snart fyra år sedan gick Takko och jag samma stig norrut mot en gammal gömma vid Hjärtehall. Det var den andra cachen jag hittade när jag var alldeles ny som geocachare. Så stigen var bekant för oss. Takko och jag anlände så till den första gömman som hette Stigen Nästa. Vi hann leta ungefär fem minuter innan jag skymtade en grön jacka mellan träden. Det var 1000sjöar som kom för att hjälpa oss att leta.

Knappt fem minuter senare hittar jag den lilla burken. Den översta platsen på loggremsan var tom så vi kunde rita dit våra signaturer och lite gul färg. Sen återställde vi förstås gömman innan vi drog vidare norrut mot nästa. Inte Nästa by för den ligger på andra sidan sjön, utan nästa gömma.

En rask promenad förde oss till GZ och innan min GPS stabiliserat sig så såg jag mig om efter hintens anvisningar. Vid första stället jag undersökte skymtade jag en liten burk som låg och tryckte i en håla. Det blev alltså ännu en FTF den här kvällen på burken Hey Baberiba! Det var ganska snabbt jobbat. Vi traskade sedan tillbaka mot badplatsen och bilarna. PÅ parkeringen fanns nu ytterligare en bil, men det var inga geocachare och framför allt inga FTF-jägare. Det satt några vid grillplatsen och pratade. Vi tackade varandra för en lyckad jakt och åkte hem till helgmyset.

Takko var nöjd med kvällspromenaden och resten av kvällen låg han antingen i soffan eller i fåtöljen och slumrade. Han brydde sig varken om Melodifestivalen eller något annat. Vi slötittade lite och gissade vilka som skulle gå vidare. Jag gissade rätt på samtliga. Jag hade fixat en grönsaksdipp och maken hade gjort fruktsallad. Det var lördagsmyset hos oss.

Nästa lördag håller jag mitt Pizzaevent på Chaplin inne i stan. Förra året kom det 19 deltagare som ville fira Pi-dagen. Det regnade så alla blev dyvåta vid FTF-jakten. I år lär det bli ännu fler som kommer. Redan nu är vi uppe i det dubbla antalet anmälda, men det kan ju bli några återbud. Annars blir det trångt i det inre rummet på Chaplin, men vi får knö oss in. Jag ringde dit idag och dubblerade antal bokade platser. Jag hoppas det blir lite finare väder. I år träffas vi på eftermiddagen och cachesläppet innehåller en serie mystar, som vi kan lösa medan vi tar kaffet på maten.

På tal om mina gömmor, den letterbox jag släppte igår kväll loggades några minuter över tolvslaget av en kille som varken tagit en FTF eller loggat en letterbox tidigare. Han blev jätteglad för det. Det är kul när man kan glädja sina medmänniskor.