Rocka hårt, rocka fett, rocka sockorna

Det senaste dygnet har varit ganska fullmatat med program. Ibland samlar sig aktiviteterna på rad. Det började igår kväll då vi hade styrelsefest. Det hör inte till vanligheterna i Missionskyrkans styrelse men nu träffades vi tillsammans med respektive för att äta lite gott och umgås en stund. När vi kom, fick vi några bitar var som skulle sammanfogas till ett pussel. Det klarade vi av med gemensamma ansträngningar.

Sen åt vi exotisk planka med en massa frukter och tillbehör. Det var gott för jag var ganska hungrig och det var det nog fler som var.

Det blev fullt på tallriken, men det var mest frukt får man ursäkta sig med. Om nu någon tänker att vi äter upp församlingskassan så kan jag meddela att vi betalade kalaset själva. De pengar vi samlar in i församlingen går inte till fester för styrelsen utan till ungdomsverksamhet, mission och mycket annat.

Därefter fick vi lite kluriga utmaningar att lösa tillsammans. Styrelsen var i ett lag och de respektive i ett. Det var ordgåtor med omkastade bokstäver och mattekluringar.

Vi kastade oss över uppgifterna en i taget och snart hade vi löst dem. Tidigare på dagen hade jag utsatt mina sexor för en massa kluriga matteuppgifter. De fick genomföra årets kängurutävling. Det var första dagen man fick genomföra den på och jag tyckte det kunde vara en bra uppvärmning inför nästa veckas nationella prov.

När vi klurat färdigt, fick vi kaffe och en smarrig kaka innan vi avslutade festen med en andakt. Några andra från församlingen hade erbjudit sig att ta hand om disken och det var vi väldigt tacksamma för.

I morse såg jag våra tranor för första gången den här våren. Jag har hört dem ute på mossen, men idag spatserade de omkring nere på åkrarna. Jag smög mig närmare och lyckades fånga dem på bild innan de flög iväg ljudligt trumpetande. Sen var jag tvungen att åka till skolan. Det blev bara en lektion för mig idag. Sen hade jag tagit ledigt för annat. Så arbetsdagen tog fort slut, men inte dagen.

Vi hade ett möte på sjukhuset med vårdplanering för mamma. Efter tre veckor på sjukhuset ska hon nu få komma hem. Alla vi syskon träffades i cafeterian för att prata ihop oss lite inför mötet. Mamma kommer ju att behöva en del hjälp när hon kommer hem. Hon måste ta det lugnt och inte anstränga sig.

Det var tio personer med på mötet, mamma och fyra av oss syskon, två från sjukhuset som rapporterade om hennes medicinska status och tre från kommunen, som ska ta över vården hemma hos henne. Vi hoppas förstås alla att det ska bli bra och tryggt för henne att komma hem till sitt eget igen.

Medan vi satt i planeringsmötet på sjukhuset var det solförmörkelse därute. Fast här var det nog mest molnigt och grått. Det regnade lite smått. Så det kan inte ha synts så värst mycket. Vi får titta på TV-versionerna i efterhand.

Efter mötet åkte vi systrar till Söderport och åt lunchbuffé. Vi var hungriga och det var gott. Sen åkte vi åt olika håll. Min syster som bor i Malmö skulle ta tåget hem igen. Jag åkte tillbaka till sjukhuset, men först handlade jag lite frukt till mamma. Det saknade hon, så jag lovade fixa det åt henne innan jag åkte hem. Jag hade ett ärende till som jag kunde uträtta samtidigt. Svärfar hade sett att de sålde billig lutfisk i en affär i stan och hans största bekymmer var hur hanskulle få tag på denna lutfisk. Han älskar nämligen lutfisk. Jag hittade lutfisk så på vägen hem lämnade jag av den hos honom. Jag stannade en stund hos honom och drack kaffe.

Idag var vi många som rockade sockorna. Överallt i sociala medier har vi kunnat se bilder på fötter med udda sockor. Jag var med i detta redan förra året, men i år var det många fler på skolan som deltog.

Även på sjukhuset deltog man. När jag stod i kön till cafeterian, såg jag en av sjukhuspersonalen med udda sockor. Uppe på avdelningen träffade jag en av mina gamla elever, som numera jobbar som underläkare på sjukhuset. Hon rockade också sockorna. Det sprider sig och det är bra att vi uppmärksammar det annorlunda.

Hunden blev förstås glad när jag kom hem. Vi tog en runda, men sen var jag tvungen att vila en stund. Det hade varit en gansk hektisk dag då jag åkt lite kors och tvärs och fram och tillbaka. På kvällen bjöd tonår in till våffelcafé så jag åkte in till Missionskyrkan.

Maken var förstås redan där. Han åkte direkt efter jobbet. Jag hittade honom i köket där de gräddade våfflor för brinnande livet.

Vi fick sätta oss vid borden och sen kom det några tonåringar och tog upp beställningar. Några andra kom ut med våra våfflor och vårt kaffe. Det tog en liten stund för det var många gäster på våffelcaféet, men våfflan var god när den väl kom.

Tonåringarna intervjuade också sina ledare. Dessutom hade vi en kille på besök som har sökt ungdomsledartjänsten som annonserat ut. Vi har sökt efter en ungdomsledare i flera år. Nu hoppas vi att han vill komma till oss. Det verkade vara en trevlig kille.

Jag stannande inte till slutet utan åkte hem. Det har varit en lång och intensiv dag så det var skönt att komma hem och ta det lugnt. Det är tur att det är lördag imorgon så att man är ledig.